Den egna hockeykarriären tog slut tidigt. Istället valde han en ny inriktning. Den som ledare.
– Egentligen var det en slump att jag halkade in på det här, men det är verkligen ingenting jag ångrar, säger han dagen innan den viktiga hemmamatchen mot Tranås AIF.
Trots sin unga ålder, har Philip Bertilsson redan hunnit samla på sig mycket erfarenhet i rollen som ledare. Och han fyller ständigt på den där banken av nya lärdomar. Det blir lätt så när man jobbar nära Phil Horsky.
– Jag utvecklas hela tiden och det är bara att suga åt sig så mycket jag bara kan. Det är också en del i varför jag tycker det är så jäkla roligt att vara tränare. Det går aldrig att bli fullärd.
Efter att tidigare varit juniortränare i VH och även delaktig kring A-laget, flyttade han till Karlskrona och blev en del av deras satsning på juniorsidan.
– Det är klart att det underlättade mitt beslut att gå dit när Phil (Horsky) skrev på och blev A-lagstränare där. Året i Karlskrona gav mig mycket och jag måste säga att jag är en betydligt bättre coach nu än vad jag var innan. Det var lärorikt att få jobba på hockeygymnasiet och också att få coacha spelare på juniorelitnivå, där vi mötte de största klubbarna i Sverige.
Karlskrona är historia, både för Philip och Phil. Nu är de återförenade i Vimmerby Hockey.
Vad gör du konkret som assisterande?
– Vi har olika ansvarsområden, där jag till viss del scoutar motståndarna och också lägger mycket tid på special teams. Phil har ansvar för träningsbiten och det taktiska i vårt system. Det är inspirerande att jobba med honom. Det är positivt att vara en del av Vimmerby Hockey och jag försöker bidra med det jag kan.
Det är ovanligt att vara så ung i den roll du har. Hur går dina tankar kring det?
– Jag tror inte att det påverkar så mycket. Killarna i laget är så pass professionella och de märker nog att jag vill något med min tränarkarriär. Visst..., det är kanske speciellt att jag är så pass ung, men någonstans får man den respekt man förtjänar. Det är inga konstigheter.
Och vad vill du med din karriär?
– Jag har höga ambitioner. Min dröm i framtiden är att någon gång få coacha ett lag i SHL. Jag vet förstås att vägen dit är jättelång, men det är bara att fortsätta jobba hårt, vara ödmjuk, ta till sig så mycket man kan och så får man se hur långt det bär.
Som ett led i sin strävan att nå långt, är han redan nu välutbildad.
– Jag har gått många steg och väntar nu på att gå elittränarutbildningen. Men som läget är med coronan är det svårt att få till det. Jag försöker hela tiden att uppdatera mig och inte då bara efter de riktlinjer som finns i det svenska hockeyförbundet, utan även ta del av influenser från olika länder.
Vad tycker du definierar dig som tränare?
– Det är svårt att säga, men jag har ett stort driv och en glöd och passion för sporten. Jag hoppas ju att det även kan smitta av sig till grabbarna i laget. Och det känns också som att jag har en klar bild av hur jag vill att hockey ska spelas.
På min fråga om hur mycket tid han egentligen lägger ner på hockey, så skrattar han till lite lätt. Svarar sedan med ett leende att man kanske inte ska räkna på det.
– Jag lever med det dag som natt, men går alltid till hallen med lätta steg, säger Philip som "konverterat" till hockey från fotbollssläktet han kommer ifrån.
