Brostorps gÄrd Àr en lantlig idyll, som har funnits i slÀkten Ydrestrands Àgo i drygt 100 Är. Sedan 2013 Àr det Camilla och hennes make Magnus som Àger gÄrden.
HĂ€r finns bĂ„de gĂ„rdsmejeri, gĂ„rdsbutik, sömnadsföretag, lantbruk, skogsbruk och ett sommaröppet kafĂ©. Lantbruket och mejeriet startades upp av systrarnas förĂ€ldrar, Anita och Bo Ydrestrand, pĂ„ 80- respektive 90-talet. I dag Ă€r det alltsĂ„ deras döttrar, systrarna Camilla och Annika, som driver varsin av verksamheterna â och har startat fler.
â Det som jag tycker Ă€r vĂ€ldigt positivt med att jobba sĂ„ hĂ€r, med familjen, Ă€r att vi fĂ„r trĂ€ffa varandra sĂ„ mycket i vardagen, sĂ€ger Camilla.
Tillsammans med Magnus ansvarar hon för gÄrdsmejeriet, gÄrdsbutiken, kaféet och skogsbruket. Lantbruket arrenderar de ut till Camillas lillasyster Annika och hennes make Thomas.
â Vi har vĂ„ra egna verksamheter, men vi har ett nĂ€ra samarbete, förklarar Annika.
Ăven om det Ă€r systrarna Ydrestrand som har det huvudsakliga ansvaret sĂ„ Ă„terfinns fler familjemedlemmar pĂ„ gĂ„rden. I mejeriet jobbar Camillas bĂ„da sonhustrur, Isabella och Sofie.
â Det Ă€r vĂ€ldigt roligt. Bella jobbade till och med hĂ€r innan jag tog över verksamheten, nĂ€r mamma drev den, sĂ€ger Camilla.
Hon och Annika visar in i ett av gÄrdshusen, ett gult tegelhus. DÀr inne finns butiken samt ett stort, intilliggande rum dÀr vi slÄr oss ned. Det Àr tidsenligt inrett med gamla tavlor, ljuskronor och Àldre möbler. Tidigare bodde systrarnas farmor och farfar pÄ nedervÄningen.
Snart ekar skratten i rummet och stÀmningen Àr varm och familjÀr.
â Vi har nog alltid haft en schysst relation, spekulerar Camilla.
â Ja, vi har alltid varit sams och haft kul ihop, alla tre. Vi hade till och med samma kompisgĂ€ng i tonĂ„ren, fyller Annika i.
Den tredje systern, Ellinor, bor dock i Jönköping i dag.
Vad finns det för nackdelar med att bo och jobba sÄ tÀtt inpÄ varandra?
â Nackdelen Ă€r att vi vĂ€ldigt sĂ€llan kan ta ledigt allihop samtidigt och Ă„ka ivĂ€g och göra grejer tillsammans. Men fördelarna övervĂ€ger, svarar Camilla.
â Ja, jag skulle nog sĂ€ga att jag lever min dröm, fastĂ€n jag jobbar lite för mycket, sĂ€ger Annika och skrattar.
Hon Àr nÀstan aldrig ledig, erkÀnner hon. Men sÄ Àr det att vara bonde, konstaterar hon sedan.
â En knapp veckas semester pĂ„ sommaren Ă€r heligt. Man mĂ„ste tycka att det Ă€r roligt att vara bonde för att orka med, tror jag. Det Ă€r en livsstil.
â Ja, det blir ju aldrig nĂ„gon sammanhĂ€ngande ledighet pĂ„ somrarna. Jag Ă€r ofta ledig nĂ„gon enstaka helg eller nĂ„gra fĂ„ strödagar, fyller Camilla i.
Men det Àr tydligt att systrarna stormtrivs pÄ gÄrden, trots bristen pÄ ledighet. De sliter hÄrt, men Àr ödmjuka inför det grundarbete som deras förÀldrar, Anita och Bo, har gjort. Det var ju alltsÄ de som bÄde skaffade mjölkkor pÄ 80-talet och startade mejeriet pÄ 90-talet.
â Det Ă€r tack vare vĂ„ra förĂ€ldrar som vĂ„ra verksamheter över huvud taget ens existerar. Vi ska tacka dem, konstaterar Camilla ödmjukt.
Samtidigt erkÀnner hon att hon var kritisk till mejeriet till en början.
â Mamma var i 50-Ă„rsĂ„ldern nĂ€r hon och pappa satsade pĂ„ det hĂ€r och jag minns att jag frĂ„gade om de verkligen skulle göra det. TĂ€nk om ingen av oss vill ta över det sedan? Men de satsade Ă€ndĂ„.
Camilla skrattar. NÀr hon fÄr frÄgan om hon i dag upplever att hon har hamnat rÀtt, dÄ nickar hon.
â Ja, jag tror verkligen det.