Under coronapandemin är det hemsjukvården som har ansvaret för att leverera skyddsutrustning och undervisa personalen kring användningen. Det berättar enhetschef Lotta Sjöstrand.
– Det är många av våra patienter som tycker att smittan är otäck och det tycker vi också. Ingen kan säga exakt hur den är eller hur länge den kommer att hålla på men många av oss har varit med om tuffa perioder och kriser tidigare. Jag är övertygad om att vi reder ut den här stormen också, konstaterar undersköterskan Stina Kargén.
I luckan mellan patientbesöken slår hon sig ned i hemsjukvårdens konferensrum, tillsammans med några av sina kollegor, för en intervju med oss. Längs väggarna står mängder av kartonger uppstaplade då rummet, under den pågående pandemin, har förvandlats till ett lager. Här finns munskydd, visir och handsprit - allt som kommunens vårdpersonal behöver. Det är nämligen hemsjukvården som tilldelats uppgiften att, vid upptäckt eller misstänkt smitta, leverera skyddsutrustning till kommunens verksamheter. Något som inte hör till vanligheterna.
– I början behövdes det givetvis rutiner som var helt nya för oss. Hur ska vi jobba? Hur tar vi av och på oss skyddsutrustningen på rätt sätt? Nu har vi jobbat in en organisation och i den är det vi som lämnar ut visir och munskydd till kommunens baspersonal, men också instruerar och undervisar dem så att alla följer regionens riktlinjer och föreskrifter, förklarar enhetschefen Lotta Sjöstrand.
Hemsjukvårdens ordinarie uppgift är att vårda de personer som inte kan eller orkar att ta sig till vårdcentralen. De lägger om sår, tar blodprov och gör medicinska bedömningar, och förutom sjuk- och undersköterskor består personalstyrkan även av fysio- och arbetsterapeuter. I vanliga fall är patientgruppen i storleksordningen 250 personer. Nu, då allt fler råds att inte åka färdtjänst under viruspandemin, har antalet patienter ökat med omkring tio procent.
– Vissa veckor har det varit svårt att få ihop schemat, men det har gått bra. Vi rådgör hela tiden med vårdcentralen och vid de tillfällen som vi inte har hunnit med försöker vi flytta patientbesöken till en annan dag, förklarar Sjöstrand.
Hur upplever ni att jobba under pandemin?
– Jag känner mig inte otrygg eller så, vi har skyddsutrustning och generellt sett tycker jag att hygienrutinerna fungerar väldigt bra. Samtidigt blir det så klart psykiskt jobbigt. Man är rädd för att smitta någon, man kanske sprider viruset utan att ha symtom, och det funderar man mycket över, berättar sjuksköterskan Susanne Kjellberg och fortsätter:
– Det är påfrestande men det gör också att man är jättenoggrann för att skydda patienterna. De är ju den sköraste gruppen som vi har i samhället.
Viktoria Karlsson, arbetsterapeut, och Malin Göransson, fysioterapeut, är en del av hemsjukvården. "Vi utför bara det mest nödvändiga just nu, så att patienterna behåller funktionsnivån", berättar de.
Har ni upplevt någon oro bland personerna ni vårdar?
– Absolut. Det är en del som avsäger sig våra insatser eller vill minimera den fysiska kontakten genom att prata med oss över telefon istället, berättar sjuksköterskan Andreas Karlsson medan Stina Kargén fortsätter:
– Enligt riktlinjerna ska vi ju inte ha munskydd och visir så länge patienten inte är bekräftat eller misstänkt smittade. Det är något vi också får mycket frågor om.
Trots den exceptionella situationen menar personalen att det råder ett lugn i gruppen.
– Att vi fortfarande kan skratta tillsammans betyder nog mycket. Annars tror jag det är lätt att dega ned sig i situationen, säger Kargén innan Karlsson avslutar:
– För varje "våg" som kommer tror jag också att det blir lättare. Vi vet vad det handlar om och rutinerna har satt sig.
