– Det känns som en mardröm. Vi har levt i ett helvete i två och ett halvt år. Hur ska det hjälpa oss att de har hittat hennes kvarlevor nu, säger lillebror Reza i en intervju med Aftonbladet.
När Vimmerby Tidning pratade med honom ett år efter försvinnandet berättade han att allt var som vanligt hemma den där morgonen hon försvann. Kvällen innan hade familjen ätit middag och skrattat tillsammans.
Det var Reza som larmade polisen sedan hon saknats i skolan, inte kommit hem som hon borde och heller inte svarade i mobiltelefonen när han ringde.
– Hon skulle aldrig försvinna så här och lämna mig, sa Reza i intervjun.
Ett par dagar efter Asefa Mohammad Dawods försvinnande vädjade Missing Peoples verksamhetsledare Tessan Jigfjord till Hultsfredsborna att komma och hjälpa till i sökandet. 120 personer kom, majoriteten ungdomar.
– Jag kontaktade polisen, dag efter dag, och berättade att jag var rädd för att något hade hänt henne. Jag känner min syster, jag har vuxit upp med henne, säger Reza till Aftonbladet.
Polisen ändrade senare också brottsrubriceringen till människorov, sedan det framkommit vissa uppgifter som pekade på att hon inte försvunnit frivilligt.
Den 28 december i fjol lades ärendet ner. Sedan dess har det varit tyst i fallet. Fram till måndagen den 6 september då privatpersoner påträffat skelettdelar i ett skogsområde i Äntsebo, ungefär en halvmil från den plats där Missing People genomförde flera sökinsatser.
Tekniker slog snart fast att det rörde sig om mänskliga kvarlevor, som skickades till rättsmedicin för obduktion. På fredagen kom så beskedet, att det rör sig om Asefa Mohammad Dawod.
Till Aftonbladet säger Reza att han inte tycker polisen tog systerns försvinnande på allvar.
Kritik som polisens presstalesperson Robert Loeffel bemöter till Vimmerby Tidning:
– Jag har ingen insyn i ärendet, jag vet bara att polisen jobbat med det både som ett försvinnande och att det klassades upp efter två år till ett grövre brott, människorov.
– Sedan måste man alltid ha respekt för att människor inte tycker polisen gjort tillräckligt, men vi jobbar ju utifrån den informationen som finns och gör bedömningar. Det är inte alltid som folk håller med oss. Nu går vi vidare och arbetar med det här som en mordutredning och det finns material, från den tidiga utredningen, som vi kommer ta hjälp av.