Skräckfilmens frestelse satte barnförbjudet före fotboll. När Hajen gick på bio och Kenneth äntligen fyllt femton blev det bråttom från fotbollsplanen.
Det sägs att kärt barn har många namn. För föreningsprofilen Kenneth Johansson, ordförande i Tobo Golfklubb, är det tydligt. Genom livet har han kallats för både Kenna och Krusboll, men kanske är Hajen det smeknamn som satt sig allra starkast.
– Krusboll var på grund av mitt lockiga hår, säger han.
Historien om hur smeknamnet Hajen kom till är lite mer unik än så. En onsdag i början av augusti 1981 hade dagen äntligen kommit, Kenneths femtonårsdag. Uppväxten i Hultsfred hade lärt honom att bion inte släpper in någon till sina barnförbjudna filmer en dag innan de är byxmyndiga, så det här var en stor dag. Särskilt med tanke på att skräckfilmen Hajen skulle visas just den här dagen och han och kompisarna i samma årskull hade bestämt sig för att gå. Perfekt tajming, tänkte Kenneth, innan han plötsligt fick en förfrågan som ställde till det.
– Det hände att jag spelade fotboll med dem som var några år äldre än mig. Den här dagen var det en juniormatch som vi skulle kolla lite på innan filmen. Men så ringer lagledaren till mig och frågar om jag kan vara med, vilket blev jobbigt för jag skulle ju gå på Hajen.
I vanliga fall hade han aldrig tvekat att få spela fotboll, men den här dagen var speciell. Nu ställdes Kenneth mellan fotbollen han älskade, och frestelsen att för första gången få gå på barnförbjuden film. Lösningen fick bli en kompromiss. Han kunde ju vara med och spela om han bara fick gå någon kvart tidigare. Men så blev en i laget skadad, och den planen sprack.
– A-laget och B-laget hade tränat innan och stod nu och kollade på matchen. Så fort den blåstes av rusade jag iväg för att duscha snabbt och ta mig iväg till filmen. Jag tackade inte ens motståndarna eller domaren, så de som stod och tittade undrade vad fan jag styrde med.
På det viset kom Kenneth lite sent till filmen, men han missade den i alla fall inte helt. I den stunden myntades smeknamnet Hajen, som följt honom sedan dess.
– Det var inte mina kompisar som började kalla mig det, utan det var de äldre spelarna när de fick nys om vad det var jag rusade iväg till.
Vad tyckte du om filmen?
– Den var ju otäck och bra. Såhär i efterhand har man insett att specialeffekterna inte var så bra gjorda, men det tänkte man ju inte på då på samma sätt. Fast vi visste ju att det inte var en riktig haj.
Den faktiska hajen ses av många som en skräckinjagande varelse. Förhoppningsvis ser inte folk på Kenneth Johansson på samma sätt.
