Daniel Söderqvist: Räv- och rackarspel undergräver demokratin

Förra söndagen hade Sverigedemokraterna i Vimmerby årsmöte. De skulle bland annat välja ny styrelse. Som vi berättat i Vimmerby Tidning blev mötet inte som valberedningen, eller den sittande styrelsen, tänkt sig. Istället blev det en helt ny styrelse med undantag för en person, den nye ordföranden Jimmy Rödin. 

Mötet hölls i Gillestugan i Storebro och tanken var att endast 23 medlemmar skulle delta, men när mötet väl kom i gång fanns betydligt fler medlemmar på plats. Det som sedan hände beskrivs enklast som en lyckad kupp, och hårdraget är det en del i det politiska spelet. Men i dessa pandemitider är det som hände intressant, eftersom de två sidorna vill rättfärdiga det de gjorde genom att åberopa två olika lagar.

Den förlorande sidan menar att kuppen kunde genomföras eftersom den segrande sidan bröt mot pandemilagen. Efter att de oinbjudna medlemmarna tagit sig in i lokalen blev antalet mötesdeltagare för många, alltså brott mot pandemilagen.

Den segrande sidan hävdar å sin sida att mötesrätten är grundlagsskyddad och att det är medlemmarna i en medlemsorganisation som bestämmer hur organisationen ska utformas, vilka som ska sitta med i styrelsen. Och det har de naturligtvis rätt i. 

Pandemilagen mot den grundlagsskyddade rätten till mötesfrihet. Jag ringer kommissarie Kristian Malzoff på polisregion Öst, som är myndighetens expert på pandemilagen, för att reda ut begreppen.

– Det är klart att det kan tyckas att de demokratiska rättigheterna får sig en törn, men lagarna står egentligen inte emot varandra. Enklast uttryckt reglerar pandemilagen antalet deltagare på politiska möten, säger han.

Enligt pandemilagen får endast åtta personer delta vid allmänna sammankomster. Det är dit som politiska möten räknas. Men enligt uppgift fanns det innan de objudna medlemmarna tog sig in i lokalen arton personer på plats. Redan där hade ett brott mot pandemilagen alltså blivit begånget.

Nu blev lagöverträdelsen naturligtvis inte mindre för att det tog sig in nästan lika många människor till i lokalen, de som den förlorande sidan kallar för de oinbjudna medlemmarna. Och det spelar ingen roll att peka på att mötesfriheten är skyddad genom grundlagen. Kommissarie Malzoff har just förklarat att pandemilagen reglerar antalet deltagare vid en allmän sammankomst.

Pandemilagen är förvisso inte den allra enklaste att förstå sig på. Framför allt inte när det finns andra regler när vi ska gå och handla. Då ska varje person ha tio kvadratmeters utrymme att själv röra sig på, men inte så att vi går runt i en tio kvadratmeters egen bubbla, utan i snitt. Det betyder att vi kan hänga på varandra om vi vill, bara så länge det i snitt är tio kvadratmeters yta för var och en. Men det gäller alltså inte för allmänna sammankomster. Då är det maximalt åtta personer som gäller.

Så vad skulle SD gjort? Förslagsvis skulle de haft ett digitalt möte som alla andra har numera. Ett möte där alla medlemmar kunnat vara med och röstat fram den styrelse de vill ha. I stället blev det ett räv- och rackarspel där den förlorande sidan satte sitt hopp till pandemilagen, där de möjligen tänkte att kan vi bara begränsa antalet medlemmar till de som röstar på den sittande styrelsen, så vinner vi. Medan de som verkligen vann satsade på taktiken att få in så många av sina medlemmar fysiskt i lokalen, vinna omröstningen och sedan hänvisa till mötesfriheten.

Som demokrat kan jag tycka att hela handhavandet är olyckligt, att det är illa skött och att det på sikt undergräver de demokratiska grundidéerna där det är varje persons rättighet att få göra sin röst hörd och att den rösten ska räknas lika mycket som någon annan röst. Och det är grundidéer som gäller alla demokratiska partier.