Statistiska Centralbyrån kom nyligen med en ny befolkningsprognos, "Sveriges framtida befolkning 2024–2070". Det är oroväckande läsning. Sveriges befolkningstillväxt avstannar eftersom "det föds färre barn, fler avlider, färre invandrar och fler utvandrar än tidigare år".
Med lägre födelsetal kommer det bli färre barn i skolåldern, skriver SCB. Med färre barn i skolålder kommer det bli svårt att behålla mindre skolor på landsbygden. Det är en utveckling vi kan se i vårt län redan idag. Risken är uppenbar att länets kommuner kommer satsa på stora skolenheter där man samlar alla elever, oavsett föräldrarnas önskemål eller barnens eventuella behov.
Färre barn innebär i förlängningen färre vuxna invånare, något som kommer ställa till stora bekymmer på arbetsmarknaden. Möjligheten för företag att växa i vår region minskar när de riskerar att inte finna tillräcklig eller rätt kompetens – det kan leda till att vi som land och län tappar arbetstillfällen när företagen flyttar utomlands. Det hela leder i slutänden till färre intäkter till vår gemensamma välfärd, samtidigt som vi alltså kommer vara en större andel äldre som behöver sjukvård, omsorg och stöd.
Framtidens befolkningspyramid riskerar att bli uppochnervänd. Det innebär antingen ett extremt högt skattetryck eller drastiska nedskärningar inom äldreomsorg och sjukvård för att få välfärdens ekonomi att gå ihop.
Tack och lov är detta inte skrivet i sten. SCB har fått fel i sina prognoser förut. Framtiden går att förändra. Allt som krävs är att invånarna i Kalmar län ligger mer. Det är kanske en ovanlig uppmaning från politiskt håll, men det är det absolut bästa - och trevligaste - sättet att bromsa den oroande befolkningsutvecklingen. Fler länsbor behöver gå från att tala om blommor och bin till att börja praktisera.
Samtidigt vill jag understryka att det är ett stort beslut att skaffa barn. Man ska kunna erbjuda barnet en trygg och kärleksfull uppväxt. Allt fler väntar med att skaffa barn eftersom man vill ha en stabil ekonomi, fast arbete, en tillräckligt stor bostad och så vidare innan man vågar ta steget. Det är fullt naturligt och ansvarsfullt att försöka skapa de bästa förutsättningarna innan man eventuellt får lyckan att ta emot ett barn. Det innebär att om nu fler ska ligga, måste politiken alltså också ligga i.
Vi måste se till att fler kan försörja sig på sitt arbete och att fler kan skapa en ekonomisk buffert. Vi behöver öka tryggheten i välfärden och se till att föräldrar får allt stöd de behöver. Målet måste vara att det inte bara ska vara roligt att göra barn, det ska också vara tryggt att skaffa fler. Tillsammans kan vi vända utvecklingen om vi låter vårkänslorna styra i högre grad.